Jag hade förmånen att åka till Staden Bukavu i DR Kongo och se Panzisjukhuset på plats hösten 2015. Jag åkte tillsammans med PMU och personal från Second hand-butiker i Sverige. Det är minnen jag kommer att bära med mig genom resten av livet.
Folket i DR Kongo lever mycket fattigt. Det sägs att ungefär 80% av befolkningen är arbetslösa. Ungefär 70 miljoner invånare finns i landet och nästan hälften är under 15 år.
Gatorna i Bukavu har oftast inte asfalt utan är jordvägar. När det regnar så blir groparna större och vägen blir mer lerig. Det blir svårt att komma fram.
Flera decennier av krig och vanstyre hindrar utvecklingen i DR Kongo. Därför har befolkningen fortsatt att vara fattig trots att landet är rikt på naturresurser. DR Kongo har Afrikas största förekomster av diamanter och stora mängder av coltan, kobolt, guld och koppar har hittats på kongolesisk mark. Krigen finansieras i hög grad av genom illegal utvinning av dessa naturresurser. Omkring 80 procent av världens coltan tros finnas i Kongo och har angivits som en bidragande orsak till kriget, en konflikt som har lett till runt 6 miljoner döda. Rwanda och Uganda exporterar för närvarande stulen coltan från Kongo till länder i nord (i synnerhet Kina), där malmen används för att utvinna tantal som används i exempelvis i mobiltelefoner, persondatorer, och dvd-spelare.
Våldtäkt används systematiskt som vapen för att skrämma och kontrollera civilbefolkningen. Nästan alla väpnade grupper har begått grova övergrepp.
Panzisjukhuset invigdes 2001 med stöd från Sverige. Här finns 40 läkare, psykologer, socialassistenter och sjuksköterskor som ser till att patienten får den vård de behöver. 250 sängar finns till förfogande för de många kvinnor och barn som kommer varje dag till sjukhuset. Många är svårt traumatiserade till följd av våldet de blivit utsatta för därför får de också genomgå terapibehandling. Vi mötte en del av kvinnorna på sjukhuset och personalen som arbetar med projektet. Bland dessa en liten flicka på 3 år. Vi grät allihop där vi stod för att möta dem. Under 2014 kom 1670 kvinnor till Panzisjukhuset för att få vård. Av dessa var 379 barn mellan 0-17 år - 82 var flickor under 10 år.
Engagemanget hos personalen var fantastiskt att se. De ger sina liv för att hjälpa de människor som kommer till sjukhuset. Flera av läkarna är hotade till livet, de får inte alltid lön varje månad men de fortsätter ändå. Det här var nog det som jag berördes mest av, förutom sorgen över de kvinnor och barn som är utsatta varje dag. Kärleken till sin nästa. Omsorgen av varje enskild kvinna. Medkänslan för varandra. Uthålligheten, envisheten, att de aldrig ger upp. Vilka förebilder!
Förutom Panzisjukhuset så fick vi se fler av de projekt som utförs i samarbete med PMU, Sverige. Maison Dorkas är ett transit- och trygghetshus. Här får de kvinnor som fått vård på sjukhuset en chans att börja om. De får lära sig hantverk, vara med på musikterapi där de spelar in sina sånger med texter som berör deras upplevelse (lyssna här). Skolor där både flickor och pojkar får utbildning, allt från lågstadier till gymnasium och universitet. Ungefär 350000 elever går på de 1500 skolor som verkar välorganiserade och arbetar mot jämställdhet. Nutritionsprojekt, där de undernärda barnen barnen först får en specialblandning av olika sädesslag, olja och socker. Mammorna får lära sej odla. De får med sej en get och bönor att odla. Det ger mycket mindre risk för återfall. Ett center för handikappade barn där barnen får ett värde, kärlek, mat och träning för kroppen. Kvinnocenter med utbildning, alfabetisering och hantverk. Apotek för att leverera medicin till Panzisjukhuset.
Mitt mål var att bli berörd. Det blev jag med råge.